Vi har pratat om den här förut. Även då med stor förundran. Två tonåringar sitter i en soffa någon gång på 2030-talet och lyssnar när Bob Saget från Huset fullt (på voice over) drar historien om hur han träffade barnens mor på Manhattans dejtingscen 25 år tidigare. Går det att göra något slags uthärdlig tv av det? Tja, kanske. How I met your mother har lånat tempo och estetik från That 70's show och de plågsamt endimentiella karaktärerna från Vänner. Resultatet är guilty pleasure-tv som märkvärdigt svår att slita sig från. För även om jag avskyr den John Cusack-bortkomne romantikern Ted passionerat (han som ska hitta en fru) så är det ett elegant manusbygge och så fullt av cliffhangers att det liksom inte finns tid att tacka för sig. Dessutom har jag fortfarande vissa förhoppningar om att karaktärerna ska visa sig vara odrägliga på det där förlåtande sättet. Och då tänker jag i synnerhet på Teds gå ut-kompis, den "crazy cynikern" Barney som än så länge enbart förtjänar ett armborst i pannan.
De första fem avsnitten är det förresten förbluffande likt en filmatiseringen av Neil Strauss knullbibel The Game. Med den avgörande skillnaden att ingen trollar och det bara är Jason Segel från Nollor och nördar som får ligga.Stad:
