Författaren Anni Blomqvist lyckades trovärdigt med sin romansvit om Maja på Stormskäret att levandegöra livet för skärgårdsborna - särskilt kvinnornas - i 1800- talets Åland. På 70-talet gjorde det en teveserie om Stormskärs Maja och nu när böckerna återigen filmatiseras är det en av de största svenskspråkiga produktionerna som gjorts i Finland.
Amanda Jansson, känd från Tunna Blå Linjen, spelar Maja. Vi får följa henne från ung flicka, till giftermål med Janne (Linus Troedsson) och deras flytt till Stormskäret. Jansson är övertygande som Maja. Både utseende, tal och sätt för tankarna till Liv Ullmanns tolkning av Kristina i Utvandrarna. Naiviteten, den tidstypiska könsrollen och tron på det mystiska fångar även Amanda Jansson likt Ullmann med en flickaktig barnslighet.
Samtidigt är det inte bara stormen som far över skäret, man blåser också på ordentligt i skådespeleriet. Här gränsar det till komik när man tar i från tårna i ett skrikande, gråtande och undfallande. Och för att handla om livet i skärgården förr ligger mest fokus på Maja som karaktär. Det är en lång film, över två timmar. Efter ett tag tröttnar man på att kameran alltför ofta följer Janssons oroliga blick.
Man vill ur något slags nutida perspektiv lyfta fram en kavat kvinna som trots sin samtids kvinnosyn lär sig läsa och hålla i pengar. Att man väljer det perspektivet, hur sant det historiskt än må vara, sker det troligen på bekostnad av annat om livet i skärgården. För man saknar mer om människornas liv i den vackra åländska skärgården, att få ta del av hur man slet och arbetade. Nu glider mycket förbi, utan att man stannar till.
