Durham County

Vinjetten till Durham County skrämmer skiten ur mig. Det är sjukt läskigt, så pass läskigt att jag drar mig för att överhuvudtaget se den. Sedan fortsätter det. Obehagliga scener, mycket blod...Vinjetten till Durham County skrämmer skiten ur mig. Det är sjukt läskigt, så pass läskigt att jag drar mig för att överhuvudtaget se den. Sedan fortsätter det. Obehagliga scener, mycket blod. Märkliga dockhuvuden, våldtäkter, skarpa klippningar. Hjälp. Och sedan dialogen, skådespelarna. Och klyschorna. Jag dör av skräck. Musiken, scenografin, handlingen. Vid det här laget spyr jag av skräck. Visst, även jag kan uppskatta skräck. Jag kan till och med njuta av riktigt bra rysare. Men det här är något helt annat. Droppen kommer redan 18 minuter in i första avsnittet. Då besöker en av karaktärerna en brottsplats där två tonårsflickor ligger våldtagna och stenade. Han matar dem med chokladbitar samtidigt som han dokumenterar det med sin digitalkamera. Hmm. Jag kan för mitt liv inte stämma in i hyllningarna för denna kritikerrosade serie. Att Durham County skulle vara som en blandning mellan Dexter och Twin Peaks? Herregud, nej! Visst, centralhandlingen är rätt spännande: nyinflyttad mordutredare misstänker sin nya granne, som han känt sen tonåren, för dubbelmord. Trots spänningsfaktorn finner jag Durham County rent ut sagt stötande. Resultat: jag stänger av.

Premiär den 30 juni på TV4 kl 21.00