Felix Walworths distinkta stämma har fungerat som drivkraften för Told Slant i nästan ett decennium. Hens röst rör sig någonstans mellan vädjan och klagan, och det är förvånansvärt trevligt att lyssna på. Med teatralisk sång och berättande texter kan jag inte låta bli att tycka att musiken påminner om Dracula-musikalen som Jason Segels karaktär i Forgetting Sarah Marshall skriver.
Enligt Told Slant själv är hens tredje skiva Point the Flashlight and Walk den mest komplexa hittills. Verket utforska hängivenhetens gränser och vad det innebär för en själv att älska någon annan. Point The Flashlight and Walk exemplifierar en tydlig utveckling hos Told Slant, samtidigt som hen bibehåller den hjärtskärande lyriken som har fängslat oss i nästan tio år.
