Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden
Delvis omlokaliserade från Glasgow till Berlin hade Spinning Coin bara bokat två dagars studiotid - tanken var en EP men väl på plats hade de ju en hel massa låtmaterial att ta hand om. Måhända bidrar det till att bandets andra album ännu mer än debuten präglas såväl av en spontanitet som av tät enhetlighet i stämningar och sound.
Sirliga upptemporefränger och falsettsång gör pärlor som Feel You More Than World Right Now till omedelbara förälskelser, och soulslamriga It’s Alright är lika offensiv. Men den långvariga kärleken växer sig stark till de ostadigare stunderna som Orange Juice-vingliga Soul Trader, och till Sean Armstrongs och Jack Mellins paradoxalt engagerande förmåga att låta lojt disträ som vore de Pete Doherty intill självaste Peter Perrett. När sedan nyrekryterade Rachel Taylor kompletterar det med att sjungea lead i smygande vackra Black Cat är ödet beseglat och kärleken evig.
