Rival Sons är ett av de band som fortfarande sysslar med renodlad rock n’ roll. Tillsammans med grupper som The Black Keys håller de genren vid liv med hjälp av högklassig sång, rasande gitarriff och ett sväng som är både lättillgängligt och dansant.
Stämpeln som en av rock n’ rollens fanbärare är inte heller något som Rival Sons verkar vilja tvätta av sig på det nya albumet Darkfighter. Tvärtom känns det som om bandet har utnyttjat sin fyra år långa frånvaro till att slipa fram ett sound som är så vasst och direkt som möjligt.
Nobody Wants to Die är en ångvält till låt, där sångaren Jay Buchanan verkar ha svårt att hålla tillbaka ens en gnutta av den energi han sitter inne på. I Guillotine sjunger Buchanan som om stämbanden håller på att brista, och tillsammans med Scott Holidays gitarrspel blir effekten enorm.
Som vanligt är det mycket som kretsar just kring Jay Buchanans sång, och som vanligt är det helt okej. Hans sånginsatser är något utöver det vanliga, och på Darkfighter får han verkligen chansen att visa upp sitt breda register. Detta ger han prov på i exempelvis Bird in the Hand, som är en av de lite lugnare låtarna på albumet, och även den låt då bandet mest låter som sina genrebröder i The Black Keys. Det är en av få andhämtningspauser på ett album som i stort håller ett ganska högt tempo.
Den absoluta höjdpunkten är däremot Rapture, som pendlar mellan ett vansinnigt snyggt gitarriff och en mer stillsam sång från Buchanan. Det är en kombination som faktiskt lyckas skapa ren magi, och frågan är om det inte är ett av bandets största bedrifter hittills. Även Mirrors lyckas åstadkomma det där extra, med sitt högtidliga orgelintro, typiskt svängiga Rival Sons-verser och en kraftfull refräng.
Darkfighter är med sina åtta högklassiga låtar ett bra exempel på att ett album inte behöver vara långt för att kännas fulländat. Här har varje låt sin plats och håller en hög kvalitet rakt igenom, och albumet känns därför tight och välbalanserat. Det är en urladdning som visar att rocken fortfarande spelar roll, och att den är som bäst när den inte hålls tillbaka.
