Det är nu sex år sedan Queens of the Stone Age släppte ny musik. Det har varit sex tuffa år för bandets frontman och grundare Josh Homme. Under bandets frånvaro har Homme fått en cancerdiagnos, separerat från sångerskan Brody Dalle och förlorat en rad nära vänner, bland dem Foo Fighters forna trummis Taylor Hawkins.
Sådant sätter givetvis sina spår både privat och i musikskapandet, och i det sistnämnda fallet har livets motgångar den här gången inspirerat en brutal råhet. Det har också resulterat i det mest fulländade albumet som Queens of the Stone Age gett ifrån sig sedan debuten 1998. För In Times New Roman… är inte bara ett rått och ärligt album, det är också som helhet bandets mest välbalanserade alster hittills.
Som vanligt tummas det inte på det unika och vid det här laget klassiska soundet. De råa gitarrerna och de släpiga, grooviga rytmerna påminner om att Queens of the Stone Age har stonerrocken i blodet. Riktigt så här nära ursprungskällan har de dock inte kommit sedan Lullabies To Paralyze, som kom till under bandets glansdagar, för snart 20 år sedan.
En av de låtar som direkt sätter kniven i en är Paper Machete, mycket tack vare den direkta melodin, det stadiga drivet och den sylvassa texten: ”All the plans you made/Behind my back and from far away/Truth is, face to face, you’re a coward/Sharp as a paper machete”. Det är inte särskilt svårt att gissa vem de orden är riktade mot.
Men det är inte bara sorg och ilska som behandlas på albumet, utan texterna andas också kritik mot den absurda värld vi lever i. I den satiriska Made to Parade sjunger Homme ”Give your best years away/To a bloated corporation/Who’ll work you like a slave/Best think twice” innan låten mynnar ut i två minuter av euforisk perfektion.
Det skulle behövas minst två recensioner för att få med allt som är bra med det här albumet. Som den briljanta texten och det svårmotståndliga gunget i What The Peephole Say, eller den stora avslutningen som serveras med Straight Jacket Fitting. De två singlarna Emotion Sickness och Carnavoyeur är även de bland det starkaste bandet har gett ifrån sig på väldigt länge.
Det enklaste är egentligen att spela albumet från början till slut, sedan spela om det tillräckligt många gånger för att varje detalj ska utkristalliseras. Många av låtarna välter nämligen inte omkull en efter endast en lyssning, utan kräver lite ansträngning av lyssnaren. Som så ofta när det handlar om stor musik.
