Någonstans någon gång uttalades regeln att ett pojkband måste bestå av fem personer. Det innebär att efter att skivbolagen hittat sina Zayn Maliks och Harry Styles’s måste några Niall Horan kvoteras in för att fylla ut. I en post-One-Direction-värld har samma människor nu bestämt sig för att vända Nialls brist på personlighet till sin fördel i hans mycket anonyma obligatoriska solosatsning. Att döpa en platta till den tamaste formen av eld är talande, men lugna favoriter får i alla fall några nya låtar att lägga till i sin rotation.
Fler musikrecensioner
Diza Guava – Autokritik
"Guavas uttryck är sensuellt och lekfullt men det har ett tydligt allvar till sig."
Serpentwithfeet – Grip
"Det är en fin linje mellan sexig och hissmusik."
Idles – Tangk
"Bristol-gruppen lämnar politisk ilska, tonar ner på personliga trauman och släpper fram kärlek."
Mother Mother – Grief chapter
Efter Tiktok-viralitet släpper bandet sitt nionde album.
Paloma Faith – The glorification of sadness
"Högt och lågt när Paloma bjuder på en skilsmässoplatta."
El Perro del Mar – Big anonymous
På det nya albumet utforskar Sarah Assbring det egna inre mörkret efter att ha förlorat flera närstående.