Peter Tägtgrens mastiga produktion dryper av fett och pumpar ut smutsiga riff likt tungmetalliska föroreningar. En sådan musikaliska scenografi borde i teori var utmärkt för den store Till Lindemanns bastanta röst. Istället förloras mycket av charmen i det engelska språket, och hans brist på kreativa sångmelodier demonstrerar hur hans röst behöver ett etablerat sammanhang. Till skillnad från hans fenomenalt bisarra tyska texter, besitter denna lyrik en oförmåga att berätta det pornografiskt våldsamma bildspråket utan att bli jobbigt pinsam. De poppiga avgrundslågt stämda gitarrerna ljudsätter bara en enkel ridå.
Skivbolag:
Artist:
