Efter flertalet EP släpp, en rad kontroverser, och ett gigantiskt musikår 2023 med superhiten Unholy med Sam Smith, släpper tyska popartisten Kim Petras sitt första ordentliga och efterlängtade debutalbum, Feed The Beast. Det är ett tappert försök till en modern europop-renässans, men landar enbart i att låta som spellistan på en svettig charterklubb någonstans i Sydeuropa tidigt 2010-tal.
Ta albumet för vad det är, det vill säga klubbredo men själlös överproducerad pop, och du kan med ett glatt humör dansa dig igenom dess pulserande låtar. Men söker du ett album med dimension och inte minst variation, är detta inget för dig. Det är ett kul album med texter som är högst sexcentrerade (Coconuts, Hit it from the back och Sex Talk) vilket är i linje med artistens image och tidigare diskografi. Kim Petras är ett proffs på att leverera något vulgära men underhållande poplåtar som annars brukar flyga högt, men i detta fall finner jag det långtråkigt och något platt. En albumhöjdpunkt är att Kim Petras visar upp en stark och mer självsäker röst och sångförmåga på detta album än tidigare projekt. Hon är en underskattad sångerska och det är trevligt att som lyssnare faktiskt få höra vad hon går för.
På plattan samplas flertalet välkända låtar vilket ger en välkomnad känsla av nostalgi och som faktiskt lyfter projektet något. Titelspåret Feed The Beast för tankarna till sommarplågan Mr. Saxobeat och Alone som gästas av Nicki Minaj samplar Alice Deejay’s 90-tals hit Better Off Alone. Sen har vi Thousand Pieces som är den låt som bjuder på den största överraskningen, i alla fall som skandinav, då den samplar Anne Linnets Tusind Stykker, eller Tusen bitar som vi känner till den som i Sverige.
I stort är Feed The Beast en sval albumdebut för Kim Petras. Det finns några toppar men de är ack för få. Efter flera års väntan tror jag att många med mig förväntade sig ett album som skulle kunna mäta sig med den stjärnglans artisten utstrålar.
