Stockholmsbaserade Hannes Ferm är tillbaka mitt sitt tredje album Ryder under artistnamnet Holy. Och innan vi sätter tänderna i den här skivan vill jag berätta om ett litet skoj som cirkulerar i min umgängeskrets. En gång när mina kompisar var på samma bar som Hannes Ferm hade han en tam syrsa på axeln. Huruvida det här stämmer kan jag inte bekräfta då jag inte var där och vi aldrig har träffats.
På Ryder har Ferm rört sig mot en retrofuturistisk värld och tillsammans med producenten Jacob Haage har de funnit en romantisk infallsvinkel på synthpopen. Musiken besitter vissa psykedeliskt element, samt en sorts stämningsfull melankoli som påminner om Alex Cameron, särskilt i låten 300 years in show biz som delar samma typ av humor. Produktionen är genomgående lo-fi och avskalad, och personligen har jag i det här fallet svårt för de utdragna och monotona partierna. Jag upplever att de styckena göra albumet en otjänst. Holy har däremot experimenterat med miljöljud som skapar en intressant ljudbild. Det är allt ifrån brummande bilar till storstads sorl som hjälper till att lyfta Ryder.
