Efter en makalös albumtrio blev Ghosts fjärde platta Prequelle som släpptes 2018 något lättviktig i jämförelse, även om hitkänsligheten var högre. Med denna femte giv, Impera, återtar Tobias Forge och company den storslagna tonaliteten från det tredje albumet Meliora. Dock med det musikaliska språket från de senare släppen, men med ett ännu större teatraliskt grepp.
Bandet slår på stort redan i öppningsspåret Kaisarion som osar peppig arenarock med ett inledande falsettskrik till storslaget duriga riff. Plattan tar sedan lyssnaren på en poppig och proggig resa med en bred kreativ spännvidd som ofta petar i 80-talets heavy metal där Iron Maiden och Dio susar förbi. Medan den – som alltid – stora vördnaden för Abba-melodier är närvarande.
Emellanåt har nog Ghost aldrig tidigare låtit så metal som i den tungt mörka Watcher in the Sky, men samtidigt har bandet aldrig heller varit så här kommersiella.
Referenserna må vara seniora, men mycket av den stilistiska retrokostymen Ghost länge burit av 70-tals estetik, och de tidiga dagarnas Blue Öyster Cult-inspiration, har nu fått ett modernare samtida snitt. Resultatet kan te sig något spretigt, men det är utan tvekan ett fashionabelt kliv uppåt för ett av våra få arenaerövrande rockband.
