Det finns lika många typer av Drake-fans som det finns album i hans diskografi. Ingen rappare har förmågan att forma sin persona lika skickligt som Drake. Hans nya projekt Dark Lane Demo Tapes som släpptes i fredags må har varit oannonserat men det kom inte som en överraskning att ny musik var på ingång. Senaste året har det dykt upp flera Drake-låtar som saknar hemvist, War och Future-samarbetet Desires är bara två exempel. Dark Lane-projektet beskrivs som en mixtape-teaser inför Drakes sjätte album som enligt hörsägnen ska släppas i sommar. Trots att projektet saknar narrativ och rent genremässigt är spretigt så lyckas Drake i vanlig ordning hålla kvalitén hög.
Det är en imponerade lista av producenter som ligger bakom Dark Lane Demo Tapes. När Drake vill låta en befintlig trend influera hans musik går han direkt till dess källa. Om Young Thug och Future ska gästa på D4L är givetvis Atlanta-geniet Southside som är arkitekten bakom beatet. Om Playboi Carti ska flexa sin baby-röst, som på Pain 1993, är det Pi’erre Bourne som styr ljudbilden. Därför låter det oftast autentiskt oavsett vad Drake försöker sig på. Ibland blir det dock genomskinligt, som på hans platta och artificiella försök till Tiktok-anthem: Toosie Slide. Trots att den har blivit en ordentlig hit är det obehagligt när en låt har som syfte att erövra ett socialt medium. Bortsätt från den finns det inga störande moment på Dark Lane. Det hettar till extra mycket när Drakes kärlek till Londons drill-scen skiner igenom på snygga War.
Så, vem väljer drake att vara denna gång? Det är svårt att säga då det inte finns något genomgående tema på Dark Lane. London-drill, hårdhudad Atlanta-trap och alternativ kanadensisk r&b blandas med finess. Det enda man kan säga säkert är att Drake har hittat tillbaka till sin lågmälda och emotionella sida som genomsyrade hans bästa album Nothing was the same. Det gör givetvis att jag fram emot sommarens eventuella album. Till dess får jag hålla till godo med Dark Lane-projektets kronjuvel Chicago Freestyle.
