Deportees har under många år titulerat sig som favoriter i mitt bibliotek av artister. Det är ett säkert kort och go-to-band att återvända till när man vill ha den där särskilda trösten och höra de väl valda, kloka orden.
Även här, på bandets sjunde fullängdare People are a foreign country, är soundet välbekant, tryggt och låter precis som det Deportees man känner igen. Tilltalet är alltid innerligt och nära. Texterna är vackert välformulerade, genomtänkta och kommer verkligen till liv av Peder Stenbergs behagliga röst. Resterande bandmedlemmar, gitarristen Anders Stenberg och trummisen Thomas Hedlund, levererar också, som förmodat, ett utmärkt ackompanjemang och sound. Men jag blir kanske inte så överraskad av innehållet som jag hoppades på att bli. Snarare väcks den där vanliga igenkänningen, att ”ja, det är klart att det är Deportees”.
Albumet är det första att produceras av bandmedlemmarna själva och de understryker i sin pressrelease att de här är mer privata än någonsin. Kanske märks det allra mest i de lugna favoriterna Happy och Hands like a river? Eller i tidigare släppta Arms och duetten Lost you for a while med Sarah Klang?
Deportees kommer fortsätta vara balsam för själen, en varm hand på din axel och en härlig liveupplevelse. I sökande Run for that feeling väcks till och med min inre rastlöshet till liv och gör att jag vill sätta mig bakom ratten, nu, och bara fortsätta köra mot ”something to believe in”.
People are a foreign country är ett fint och vemodigt sommaralbum – ytterligare ett proffsigt alster att lägga till i Deportees-mängden. Men inte over the top otippat.
