Visst har Albert Hammond Jr ambitioner utanför sina vanliga The Strokes-ramar. Med albumnamnets Carl Sagan-referens vill han visa ett tidigare okänt intellektuellt djup, och en rättfram och oinspirerad Bob Dylan-cover kan ha samma syfte. Han är vänligt Vampire Weekend-popig i inledande Born Slippy, och bland inspelningarna från hans nya hemmastudio i en stilla förort utanför New York unnar han sig några Mellotron-experiment.
Men någon minut in i Losing Touch ger Albert Hammond Jr så upp. För även om texten är ett vemodigt farväl till The Strokes (eller kanske till det tunga missbruk han tagit sig ur) så är refrängen ett rejält återfall ända tillbaka till Is This It. Även Albert Hammond Jr själv inser att det därmed är det bästa han gjort sedan just Is This It, och därför är andra halvan av Momentary Masters idel skramliga och medryckande new wave-utbrott som Razors Edge, Drunched in Crumbs och Side Boob. Det är just i det sammanhanget Albert Hammond Jr är hemma.
