Fem extremt tävlingsinriktade vänner tillbringar varje år maj månad med ett slags vuxenvariant av kull. Den ännu obesegrade Jerry ska gifta sig och hans vänner bestämmer sig för att tillsammans göra en åtbörd för att slutligen lyckas med det hittills omöjliga: fånga Jerry.
Tag bär inledningsvis dussinkomedins alla kännetecken: manlig vänskap, våldsamma flickvänner och en ändlös räcka trötta snoppskämt. Karaktärerna är som hämtade ur en kasserad synops av Baksmällan och manuset skulle kunna vinna världsmästerskapet i logiska luckor. Det är med andra ord i teorin en film som borde framkalla gäspningar i stället för skratt, och filmen genomgår inte heller någon radikal förändring. Den fortsätter att vara plump, vulgär och grodspottande.
Men Tag är, vilket är tur, inte en film som förlitar sig på ett komplext karaktärsbygge eller övertygande dialog. I stället är det en film som slungar sig fram i kraft av sina absurda och lekfulla påhitt. Detta gör Tag till en något ojämn film, eftersom den faktiskt gör den här sista biten bra. Visst, den borde ha fått gå några extra vändor genom manusgruppen, men det går att bortse från pinsamma repliker och papperstunna karaktärer om man har möjligheten att gå vilse i leklandet. När den av någon outgrundlig anledning måste klämma in en rad moraliska visdomsord i slutet finns det risk för huvudvärk. Men det är okej, om man som publik går med på att bli barn igen, i alla fall en liten stund, är Tag sevärd.
