Julledigheten är kommen när Anja (Andrea Bræin Hovig) får ett bottenlöst tungt besked: cancern har kommit tillbaka och spridit sig till hjärnan. Kommer tumören kunna opereras? Doktorerna är oeniga. För varje dag som går under juldagarna, med kusiner och sysslingar springandes runt fötterna, spetsas sjukdomstillståndet till. Sjukdomen får Anja att se sitt liv i ett annat sken. Är relationen med Tomas (Stellan Skarsgård) värd att behålla eller är de fortfarande ett par på ren slentrian?
Leva på hoppet är baserad på regissören Maria Sødahls egna kamp med cancer och sin relation med Hans Petter Moland, även han hyllad norsk regissör. Det är både på gott och ont. En spelfilm är en spelfilm oavsett om den är självupplevd eller inte. Filmens försök att skildra händelseförloppet som det var, både med kärleken och sjukdomen, leder till ett halvsåsigt drama med färglösa karaktärer och ett märkligt oengagerande manus. Detaljerna är däremot specifika på ett sätt som känns hämtat ur verkligheten.
Filmen presenteras i en dag för dag-struktur, markerade med svarta rutor och datummarkörer. Det ger filmen en dysterironisk touch: en tid som borde vara festligheter och skoj är i stället en ovisshetens famlande i limbo mellan liv och död. På plussidan är filmen välspelad. Andrea Bræin Hovig porträtt av den cancersjuke Anja är trovärdigt och genuint.
Sammanfattningsvis är filmen fylld till bredden av goda intentioner. Viljan att visa hur det kan vara att försöka ta sig igenom en ogreppbart svår kamp är beundransvärd. Men som spelfilm är den en i mängden av nordiska filmer om svåra levnadsöden utan någon som helst stilmässig identitet.
