Efter den prisbelönta spelfilmsdebuten Den gröna cykeln 2012 har Haifaa Al-Mansour hunnit med två engelskspråkiga produktioner, Mary Shelley och Nappily Ever After, innan det blivit dags för hennes andra långfilm inspelad i Saudiarabien: den saudi-tyska samproduktionen En kvinnas val om en ofrivillig kommunalpolitiker. Men så är det också först de senaste tio åren Saudiarabiens filmindustri börjat tillta. 2019 kan vi till och med tala om lite av en boom efter att kommersiell biografvisning, vilket förbjöds i landet i början av 1980-talet, åter tilläts 2018. Något som skapat ny efterfrågan liksom nya förutsättningar för landets filmmarknad.
Al-Mansour är Saudiarabiens första kvinnliga regissör och beskrivs även som en av landets mer profilerade och kontroversiella. Skulle En kvinnas val ses ur sin kontext skulle beskrivningen framstå som lite främmande. Berättelsen om den unga läkaren Maryam (Mila Al Zahrani) som oplanerat ställer upp i kommunvalet ter sig utifrån som ganska beskedlig. Men till saken hör att saudiarabiska kvinnor tilläts ställa upp i kommunval eller ens rösta först 2015.
För Maryam handlar det först om att kunna sköta arbetet som läkare, att bli tagen på allvar och att förbättra förutsättningarna för vården. Vägen utanför sjukhuset är obrukbar på grund av en vattenläcka och ambulansförare knuffar bårar och rullstolar genom tjock lervälling. När patienterna väl nått sjukhuset vill manliga patienter inte ens undersökas av Maryam trots att hon är den mest kvalificerade läkaren på plats. Som kvinna vädjar hon hela tiden till döva öron.
När Maryam av en händelse ställer upp i kommunvalet är vägen utanför sjukhuset först hennes enda valfråga. Men när hennes omgivning förminskar hennes kandidatur börjar det snabbt handla om något mer.
Sett till Saudiarabiens könssegregering - kvinnor får inte beblanda sig med män i offentliga rum - är berättelsen effektivt konstruerad. Parallellt med Maryams kampanj, i vilken hon bistås av sina två motvilliga systrar, får vi följa hennes pappa, en musiker ute på turné med sin orkester. Fadern spelar sin musik för en mestadels manlig publik medan Maryam driver sin politik inför en kvinnlig. Ska hon tala inför manliga väljare måste hon göra det niqab och via videolänk, och aldrig i samma rum. En detalj som påminner om hur Al-Mansour fick regissera gatuscener i Den gröna cykeln via walkie-talkie från baksätet i en skåpbil.
All dylik kontext gör En kvinnas val till en både intressant och viktig film av en regissör som fortsätter skildra saudiarabiska kvinnors segregerade tillvaro. Men som film är den stundtals lite enkel. Kanske framförallt som en produkt av en väldigt ung och lite famlande filmindustri, där kameran blivit ett viktigt verktyg för att berätta en annan historia och skapa förståelse. I den bemärkelsen fungerar En kvinnas val väl. Med lite mer filmisk finess hade den kanske kunnat beröra starkare också på ett emotionellt plan.
