Ellinors bröllop

10:21 23 May 2000
Det har inte direkt slagits på mediatrummorna inför premiären på den svenska filmen Ellinors bröllop. Plötsligt dyker den bara upp mitt framför oss (exakt hur mycket har Sandrews trott på den här filmen...?) och med största sannolikhet kommer den också lika plötsligt att försvinna. Ut från biograferna och ut ur vårt medvetande.Förmodligen inte saknad av någon.Det är emellertid inget helt ointressant misslyckande: Regissören Henry Meyer (Stortjuvens pojke, 1992) har haft ambitionen att göra en intellektuell komedi och det är något som vi länge längtat efter. Han har också letat yngre skådespelare utanför de gängse kretsarna, men tyvärr fått betala ett högt pris för ännu en lovvärd ambition (eller var det bara en fråga om ekonomi...?). Infinner sig gör också en bestämd känsla av att han på pappret haft embryot till en riktigt hygglig film, men stupat under den långa mödosamma filmmarschen. Här finns åtskilliga och uppenbara logiska luckor och kullerbyttor som han inte varit observant på och publikens dom över den typen av slarv är idag omedelbar och utan pardon. Meyers regi är valhänt. Men han har, som sagt, samtidigt haft visst mod i sitt arbete, vilket inte gör fallet mindre smärtsamt, men något mer hedervärt.Skådespelarnas förhållande till text och kamera, och Meyers förhållande till sina skådespelare, är filmens allra största problem.Det är roligt att se Ewa Fröling igen resten är en räcka pinsamheter staplade på varandra. Henry Meyer tappar tidigt greppet över trovärdigheten, det blir till hygglig högläsning ur manus, ung och käck teaterverkstad i arbete och så gott som ingen klarar av att ens korsa en gata, lämna ett rum, ringa på en dörr utan att det luktar teatercirkel lång väg. Bitvis är det plågsamt utöver det vanliga; givetvis mest plågsamt för de inblandade. Svag, men besvärande, Lust-varning.Meyer har förstått att genren behöver tydliga typer och karaktärer, men tyvärr bara skapat karikatyrer. Pappdockor, målade endast på en sida. Han gör som så många andra i yrket: Underskattar sin publik. Det blev därför en film som han trodde vi ville se, inte en som han själv, till varje pris, ville göra.Mest förvånad är man som vanligt över upptäckten att en rad meriterade och erfarna människor i branschen varit inblandade och ingen enda har sett, eller ingripit, när det uppenbarligen gått käpprätt åt skogen. Det är riktigt eländigt. Handlingen? Tvålfager student upptäcker plötsligt en dag att han älskar en flicka han som 13-åring träffade under ett dygn för nio år sedan. Hans intellektuelle kompis utgör hans moraliska stöd i det drama som utspelas skall. Flickan är nämligen just i färd med att gifta sig med ett odrägligt yuppiesvin. Gissa tre gånger om han kör BMW...? Mer vill ni inte veta.
Skådespelare: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner