Prostitution i tonåren, våldsamma män, masochism, heroin, fängelsestraff och, givetvis, musiken. Billie Holidays liv levdes fort och fylldes med så mycket innehåll att varje vecka hade kunnat tillägnas en dokumentär. Trots att hon bara blev fyrtiofyra år gammal hann hon med allt, tio gånger om. I dokumentären Billie har man dammat av journalisten Linda Lipnack Kuehls mångåriga efterforskningar och timlånga ljudinspelningar för att försöka ge en allomfattande bild av den mytologiska musikhistoriska giganten.
James Erskine, bland annat känd för sportdokumentärer som Shooting for Socrates (2014) och Sachin (2017), väljer att okronologiskt, och planlöst, plocka fritt ur olika episoder ur Holidays liv för att försöka visa vem Holiday egentligen var bakom alla skandalrubriker. Hela livet ska fångas in, men utan tydlig dramaturgisk struktur blir filmen mer en samling anekdoter som inte säger någonting specifikt. Det är både ytligt och ofokuserat.
Med knappt något nyfilmat material tömmer Erskine arkivet på gamla klipp och stillbilder för att man ska ha någonting att titta på medan ljudfilerna spelas upp. Bildernas ordning känns högst slumpmässig och ogenomtänkt. Bilderna har också ofta en svag koppling till vad som sägs i intervjuerna och distraherar mer än vad de tillför. Lipnacks insamlade material var tänkt att leda till en biografi och hade, med Erskines klena bidrag i åtanke, varit bättre lämpat som antingen bok eller podcast.
Den värsta synden Erskine begår är dock inte i att han inte förstår vilket format som passar bäst. Den ligger snarare i hur Holiday blir åsidosatt i en dokumentär om sitt eget liv. Av någon oförklarlig anledning ägnar Erskine omåttligt mycket tid åt Lipnacks livsöde och lyckas därmed göra en redan flackande film ännu mer ofokuserad. Det finns även en deprimerande ironi i att en film som påpekar flera gånger hur Holiday blev negligerad av etablissemanget, när hon dog hade hon bara 750 dollar kvar trots att hon var en av de mest välbetalda färgade artisterna, glömmer bort sitt eget subjekt och istället glider över till en journalist som endast var en perifer bifigur i hennes liv. Man kan bara hoppas att The United States vs. Billie Holiday, som kommer ut senare i vår, fokuserar på rätt saker. Holidays arv behöver inte en till Billie.
