Sahara Hotnights

Hollys kväll med Sahara Hotnights

Fyrtio slemgubbar och en svartskalle. Det är känslan jag slås av när jag stiger in på Big Ben på Södermalm i Stockholm. Och slemgubbarna är snabba att få mig att förstå att jag bryter normen. Nervöst pillar jag på mitt armbandsur tills en servitris (en tjej, tack gode gud!) närmar sig. Jag frågar om The Vulture Feet – bandet som ska spela ikväll – har kommit hit. Hon kisar med ögonen och säger att hon ska höra med sina kollegor. Jag följer med och beställer en öl, dinglar med fötterna och får veta att jag är tidig. Jaha. Men då väntar jag. Och jag väntar.

Sahara Hotnights

Med hela den svenska mediakåren på läktaren, nationalistiskt flaggviftande som om det vore fotbolls-VM, kommer Sahara Hotnights med sin tredje skiva att erövra världen. Eller åtminstone USA. När de softat ner sitt värsta garageös en aning är det omöjligt att tänka sig en annan utgång än världsherravälde, önskar varenda journalist på kvällstidningarnas nöjessidor. Men betänk att de trodde samma

Sahara Hotnights

Stackars Sahara Hotnights. Förväntningarna på deras uppföljare har trissats upp till lika orimligt höga proportioner som hyllningarna av debuten. Och hur hade de kunnat leva upp till det? Sanningen att säga står band av Sahara Hotnights kvalitet i var och varannan källare eller garage runt om i Sverige. Visst är de tajta, men inte så tajta som berömmet av deras första skiva så småningom kom att

C'mon Let's Pretend

Efter en vår fylld av mediala lovord för både singlar och konserter är det nu dags för Sahara Hotnights att debutera i fullvuxet format. Det må låta förmätet, men hade den extremt mediokra musikvåren bara varit ett par snäpp bättre är jag inte säker på att Sahara Hotnights varken fått så bra kritik eller så mycket uppmärksamhet. Bandet är begåvat, absolut. Deras okomplicerade gitarrpop har ett åte

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!