Om precis en månad har »Star Trek Into Darkness« svensk premiär. Igår hade jag nöjet att få se de första 28 minuterna ur filmen och två ytterligare scener. Det som visades låg helt och hållet i linje med den ton JJ Abrams slog an i rebooten, »Star Trek«, från 2009 och kan sammanfattas med två ord: bra skjuts. Vad som även är tydligt är hur Into Darkness till stor del verkar utspela sig på jorden (något som även gått att se i filmens trailers) och hur tematiken tycks kretsa kring en hel del terrorism och individen kontra gruppen. Det känns samtidigt som en tydligare intrig än i föregångaren. Inga trassliga koncept, inga tidsresor, bara plain old moral och etik – i Indiana Jones-tempo.
Här nedan följer en redogörelse. Den lägger på intet sätt alla korten på bordet – en hel del detaljer är fortfarande väldigt höljda i dunkel – men ställer likväl upp spelpjäserna för vad som verkar vara filmens huvudsakliga intrig.
SPOILERS OHOJ.
Filmen börjar på Nibiru, en klass M-planet skeppet Enterprise fått i uppdrag att kartlägga. Det är även en tydlig flirt med diverse konspirationsteoretiskt lagda forum som vanligtvis ser Nibiru som en himlakropp på väg att kollidera med jorden – oklart om eller hur detta spelar in i handlingen i »Star Trek Into Darkness«
Leonard McCoy och James Tiberius Kirk flyr genom planetens röda djungel undan lokalbefolkningen, deras vinande spjut och en närliggande vulkans stundande utbrott. Samtidigt ovanför vulkanen förbereder Sulu och Uhura att sänka ner Spock i lavalandskapet för att detonera en cold fusion-bomb. McCoy och Kirk undkommer genom att kasta sig ut för ett stup ner i havet och simma in i Enterprise som ligger dold under havsytan.
Spock kämpar med bomben inuti vulkanen – hey dawg, en vulcan i en vulkan etc. – och är ganska snart nära att få sitt öde beseglat. Kirk räddar Spock i sista sekund genom att bryta mot Starfleets prime directive – att påverka en främmande civilisations utveckling – och avslöja Enterprises närvaro för lokalbefolkningen. Spock protesterar med ett ”the needs of the many outweigh the needs of the few” (vilket även är en passning till Spocks dödsscen i »Star Trek: Wrath of Khan«, något som även kan hinta om hur Khan gör en återkomst i Into Darkness), men Kirk skiter i det. Cold fusion-bomben detonerar, Spock beamas upp till Enterprise och allt går bra.
Tillbaka på jorden får vi se en medlem av Starfleet göra en deal med John Harrison (Benedict Cumberbatch) att spränga ett arkiv i London för att rädda sin döende dotter. Bilden zoomar ut från explosionen, blottar en vy från ett fönster med ett foto på dottern på fönsterbrädan – "the needs of the many outweighs the needs of the few". Vi får reda på at Spock i en rapport om händelserna på Nibiru tjallat till Starfleets ledning om Kirks agerande som i sin tur blir av med sin kaptenstitel och förlorar kontrollen över Enterprise. Starfleets befäl samlas för att diskutera motreaktionen efter attacken mot arkivet i London, varpå Kirk inser att explosionen bara var en avledningsmanöver för att få hela Starfleets ledning i ett och samma rum. Samtidigt närmar sig ett flygskepp byggnaden och John Harrison öppnar eld mot ledningsmötet varpå ett antal befälhavare dör. Kirk lyckas sänka flygskeppet men ser hur John Harrison beamar ur innan det faller till marken.
Senare i filmen syns en scen där Enterprise utsatts för någon form av attack, strax ovanför jordens atmosfär. Systemen sätts ur spel och skeppet är på väg att krascha mot jorden. Spock är kapten och beordrar alla att beama av skeppet, Sulu insisterar på att alla stannar kvar och tillsammans kraschar de ner i San Francisco-bukten (för övrigt även platsen för Starfleets huvudkontor).
I nästa scen ser vi Spock ta upp jakten efter John Harrison. De springer genom en storstad och Harrison jagas upp på något slags flygskepp. De utbyter slag, kastas fram och tillbaka, Harrison verkar ha fått övermänsklig styrka, tar sig ur ett vulcan death grip och sekvensen slutar med att Spock kastar sig handlöst av skeppet efter Harrison.
Jag längtar till om en månad. Då ska jag basha lite också.
