Foto: Emil Jönsson
Tio år in i karriären har Ison & Fille, i kritikerkårar, fått sitt största genombrott hittills. Maja Bredberg träffar duon för prat om personliga egenskaper, albumskrot och vilka som borde örfila sig själva.
Fille sitter i en rostbrun manchestersoffa och väntar på Ison. Han är sen. PR-pusslet kring skiv-släppet är knepigare att få ihop den här gången, när båda har jobb på Radiohuset att ta hänsyn till. Tidsstress var dock ingen faktor under de nära fem år det tog att färdigställa För evigt. Där fick tiden istället ge vika för processen av självkritiskt kvalitetssäkrande.
Fille: Vi spelade in, men blev inte nöjda. Det spretade för mycket, låtarna var opersonliga och berörde oss inte riktigt. Vi lyssnade igenom materialet, det var typ 14 låtar, var ärliga mot oss själva och sa att det inte höll måttet. Vi skrotade nästan alla och började om på nytt.
När Ison dyker upp med jäkt i andhämtningen och små svettpärlor vid det rakbladsraka hårfästet hinner han knappt sjunka ner i soffan innan Fille pekar på en hög tidningar på bordet framför.
F: Har du sett intervjuerna? Har du sett den här bilden på mig?
Ison: Är du inte nöjd med bilden?
F: Kolla på den, vafan… Jag blundar ju!
Ison mumlar först något tröstande till svar innan han synar bilden på nära håll och brister ut i ett gapskratt.
Fille fyller i Isons skratt och det håller i sig även när vi går igenom alla offensiva uttryck de fyllt den första halvan av plattan med, där de avhandlar folk som ljuger, som försöker förstöra deras grej och som borde örfila sig själva. Stämningen är – ursäkta den låga streetcred-nivån – uppsluppet förtjust.
Men alltså, vilka är det som hatar på er nu?
F: Vi har alltid sett oss som underdogs. Trots att man har kommit en bit upp på den här uppförsbacken, och lyckats med mycket av de drömmarna vi hade, är det svårt att släppa det tankesättet. Det finns fortfarande en del människor som vill sabba för en.
I: Som Galen, det finns de som går igång på den totalt, sedan finns det de som inte förstår den alls. Folk som frågar ”Varför lägger ni en sampling med Daniel Adams-Ray? Det är jättekonstigt, ni borde stanna som förort, ni borde göra samma låtar som ni alltid har gjort”. Man förstår att folk gillar de äldre låtarna, men mot de människorna kan man känna: Örfila dig själv lite. Varför kan vi inte få utvecklas, varför ska vi stanna på samma ställe, göra samma typ av låtar, rappa om samma topics hela tiden?
Har ni ett stort hävdelsebehov att visa vilka ni är? Jag tänker, ni har ändå varit med, typ ett decennium.
I: Ah, shiet…
Inte för att få er att känna er gamla men… Ja.
F: Vi vill mest bevisa för oss själva att vi kan ta det ett steg längre. Vi är mycket mer bekväma i artisteriet nu och vet hur vi vill porträttera oss. Tidigare var allt nytt och mycket var på andras villkor, mer ”Kan ni hänga i lyktstolpen här så tar vi en bild?” och så… gjorde man det, kanske. Haha.
Apropå memory lane är den andra halvan på skivan väldigt tillbakablickande. Vad lever ni för liv idag?
I: Förut var musik allt man tänkte på. Att spela in låtar, hänga med kompisar och bara chilla. The good life! Som det ska vara, du vet. Det hade sin charm. Det var inte de bästa tiderna, men man njöt av det på sitt sätt. Nu måste man gå upp en viss tid, jobba hela dagen och sedan när man väl ska gå in i studion på kvällen – då måste man ha portionerat ut den mängden energi man har på en dag.
Titeln För evigt fick mig att tänka på giftermål och barndomens kärleksklotter med ”4-ever”… Och så tänkte jag på er två, det är ju ett litet äktenskap ni har här.
F: Haha, ja, faktiskt på sätt och vis.
Vad uppskattar du mest hos Ison?
F: Han är jävligt lojal, han ställer upp i det tysta. Vårt förhållande, om man ska kalla det för det… Vi umgås inte på samma sätt som när vi var unga. Då hängde vi, gjorde musik, spelade basket, sprang efter tjejer och sådana grejer. Men när musiken blev jobb distanserades vi automatiskt i umgänget utanför musiken. Nu har vi den relationen att vi hänger i studion, det är då vi umgås. Och även om vi inte ses varje dag vet man ändå att Ison alltid ställer upp.
Vad är Filles bästa egenskap?
I: Det är att Fille har accepterat mig. Det är många som inte har förstått sig på mig. Men Fille, redan från första dagen vi träffades… Jag minns att jag hade dreads och tänder som stod ut på ett visst sätt och Fille är den enda som aldrig någonsin kommenterat ”Ah, ska du inte fixa tänderna?” eller ”Varför har du dreads för?” eller ”Varför är du på det här viset?”. Andra människor har alltid påpekat det, sagt att jag borde göra någonting åt det, försökt ändra mig. Men Fille, han har alltid accepterat mig och mina galenskaper.
Men det måste finnas något Ison gör som du blir galen på?
F: Vad gör han som gör mig galen... Hmm.
I: Jag snarkar…
F: Ouff! Ja, den var bra. Han snarkar sönder sig!
I: Förut när vi turnerade kunde man höra Fille ligga och svära i sängen bredvid.
F: Fucking trött blir man av att sova med dig!
I: Men vi har ju kommit upp oss i världen lite så nu vi får varsitt rum. ■
För evigt finns ute nu och Ison & Fille spelar över hela Sverige i sommar.
