Förra året uppdagades att Zomby stulit sin kanske bästa låt Natalia's Song från en internetbekant som, efter att Zomby frågat, delade med sig av en låt över mailen i utbyte mot att de skulle färdigställa och ge ut låten tillsammans. Istället sa Zomby upp kontakten och gav ut en nästintill identisk version av låten själv. En stöld som han senare kom att snäsa av som enbart rättighetsbusiness. Detta är såklart sorgligt och ger en annan bismak i lyssningen av hans nya mastodontdubbelalbum. Zombys främsta kvalitet har alltid legat i att hitta stämningar och hålla fast vid dem. Oftast är det den sorgliga domedagskänslan renad genom det som kan tolkas som fältinspelningar från fastigheter belägna bredvid technoklubben. På den här utgåvan är det dock snarare drum’n’bass- eller gangstarapklubben anno '93 som är utgångspunkten, men genomförandet är detsamma.
