Enligt egen utsago ska detta vara Trickys mest sammanhängade album på länge. Vilket säger ganska mycket om hans artistiska lekfullhet. Hans klubborienterade beskrivning känns även den långsökt, utöver albumbästa Nicotine Loves vobblande basgång känns ytterst få av albumets tretton spår ämnade för klubbhoppande. Vid sidan av den utpräglade raplåten Gangster Chronicles kretsar det annars mycket kring Trickys febriga viskningar och de inbjudna gästernas mestadels mjuka vokaler. Detta över alltifrån skruvad elektro till behagligt vaggande reaggae. Synnerligen inkonsekvent men aldrig ointressant.
Skivbolag:
Artist:
