Döpt efter en nedlagd nöjespark i sin hemstad Houston, Texas har Travis Scott äntligen öppnat portarna till Astroworld. Likt en bergochdalbana har Scotts tredje studioalbum toppar och dalar, vilket i detta fall hindrar albumet från att falla platt. Tur det. För annars är det ju inte en rolig åktur, eller hur?
Gästspelen sträcker sig brett och inkluderar Frank Ocean på Carousel, men också James Blake, Drake och Swae Lee bara för att nämna några - listan fortsätter i oändlighet. Precis som förväntat erbjuder det 17 låtar (puh!) långa projektet en generös portion av monoton autotune och fläckfria trap-produktioner där Scotts ikoniska sångrapp agerar säkerhetsbälte och bidrar med direkt bekvämlighet. Istället för att kännas gjort och tråkigt är Astroworld däremot precist välpolerad. Trots att jag personligen saknar det melodiska och mörka från förra albumet Birds In The Trap Sing Mcknight och det explosiva från föregångaren Rodeo (eller ännu bättre Days before Rodeo) går det inte att förneka att Astroworld är fantastisk. Outrot på Wake Up flörtar med gamla rock-gitarrsolon och stafetten mellan Scott och Drake på Sicko Mode gör en andfådd men imponerad. Det märks att Travis Scott hittat sin magiska formula som med 100% chans genererar succé.
