Efter deras tidigare diversioner i form av utsökta folkmusiktolkningar av till exempel Antony & The Johnsons och Robert Wyatt behandlar The Unthanks tredje stickspår från sent i höstas istället för specifika låtskrivare istället ett tema. Samtidigt utgör Songs from the Shipyards ett livesoundtrack till en dokumentär om den döende varvsindustrin i nordöstra England. När imperiet miste sitt inflytande försvann näringen sakteliga, och om det vittnar The Unthanks i stilla vemodiga visor mot ett piano och ibland några stråkar, eller i mäktiga Fairfield Crane bara Rachel Unthank helt a capella. En del av karaktärernas drömmar och minnen är vackra, men även asbest-döden i Monkey Dung Man skildras med en överväldigande skönhet. Och Shipbuilding - berättelsen om hur varven tillfälligt upplevde ett uppsving igen på 80-talet, när Margret Thatcher behövde krigsskepp för att slåss med Argentina om några gudsförgätna öar - överträffar upphovsmannen Elvis Costellos egen inspelning (men naturligtvis inte Robert Wyatts). Fortsätter The Unthanks stickspår vara så engagerande finns risken att vi aldrig vill ha dem tillbaka till sitt huvudspår.
Skivsäsongen är i det närmaste över, och i avvaktan på 2013 års nya skivor sätter vi strålkastaren på några album sominte fått rättmätig uppmärksamhet i Nöjesguiden tidigare i år.
