Swamp Doggs - eller Jerry Williams som han egentligen heter - förra album Love, Loss, And Auto-Tune var ett äventyrligt och helt strålande sätt att skildra rhythm’n’blues-historien filtrerad genom Bon Iver och Kanye West. Så vad vore väl naturligare för den 77-årige Mannen-som-gör-hvad-som-faller-honom-in än att följa upp det med ett traditionellt countryalbum?
Själv hävdar han han att countrymusiken var hans allra första kärlek, och att marknaden nu öppnat sig för den som genom enbart sin hudfärg varit utestängd från genren, tack vare Lil Nas X och Darius Ruckers inbrytningar. Men någon traditionell Nashville-country är det ändå inte frågan om, trots två utsökta duetter med med självaste John Prine (Memories och Please Let Me Go Round Again).
A Good Song kan betraktas som någon sorts programförklaring. ”A good song don’t care who sings it (…), take a guitar, a banjo, it don’t care who strums it”, konstaterar Swamp Dogg i en ballad som börjar i klassisk country, men ju längre vi kommer desto större feeling får pianisten och gitarristen, och när blåset kommer in har den förvandlats till pur soul.
Samma känsla finns i den den feta countrysoulballaden Sleeping Without You Is A Dragg, med både Jenny Lewis och Bon Iver-Justin Vernon igen i bandet, och funkigare country än skitiga Family Pain eller Good, Better, Best går inte att föreställa sig. På sin ålders höst är Swamp Dogg inne i ett av de bsäat stim han någonsin befunnit sig i.
