Det finns ju någon slags etablerad uppfattning att när artister tar sig ur missbruk och destruktivt leverne och får balans i livet påverkas deras musik negativt. För Steve Earle var det dock inte då han blev trist, tvärtom var i samband med det han gjordeTrain a Comin’, I Feel Alright och El Corazón som fortfarande är hans bästa skivor. Hans nedåtgående utveckling inträffade senare, när han väl hade revanscherat sig och istället blev en liknöjd hantverkare som kompenserade förlorad förmåga att beröra med nomineringar till branschens priser och utmärkelser.
Under mer än ett årtionde har alltså hans mix av americana, bilåkarrock och hjärteknipande ballader lidit av både vacklande låtkvalitet och ogenomtänkta och illa genomförda moderniseringsexperiment. Därför är det kul att konstatera att Steve Earle bryter trenden med The Low Highway, som är det bästa han gjort på mycket länge. Burnin' It Down till exempel är en ballad av den sort han brukade skämma bort oss ned, med ett melodiskt vemod som kryper under huden och med textrader om att fundera på att bränna ner Wal-Mart så kontroversiella att han kommer att få problem. Bandet, inklusive hustrun Allison Moorer, har hunnit turnera sig tighta, och det är också glädjen i ett numera sunt turnéliv som är i lyrikens huvudfokus. 21st Century Blues är snygg bredbent rock, och After Mardi Gras är en stark sång fylld av intellektuellt blue-collar-vemod och med ett fiolsolo som i sig framkallar de starkaste känslor. Den är en av tre låtar från TV-serien Treme, där Steve Earle syntes i de två första säsongerna, för numera är både skådespelandet och det litterära skrivandet lika högt prioriterat för Steve Earle. Och kanske är hans tredelade uppmärksamhet orsaken till att det trots imponerande berättande och återupprättad musikalisk skärpa inte riktigt bär hela vägen. Hittar han den där nödvändigheten och glödande passionen från förr också är han hemma.
