En av 2020 års största överraskningar var svenska Starmen. En kvartett som kom från ingenstans och presenterade fantastisk melodiös hårdrock stöpt i ett aor-format från sent 70-tal/tidigt 80-tal med en sångare som påminde om Paul Stanley. Men inte nog med detta, de sminkade sig även som om de vore ett mystiskt Kiss-coverband med en klädsmak som för tankarna till dansband och Abba. Underligt, men bra.
Gänget fortsätter på samma bana på denna uppföljare som dock är mer ojämn. Till höjdpunkter hör den snygga Journey-nicken Kairi och öppningspåret Shining Star som stoltserar med ett drivigt Survivor-arrangemang. Tyvärr har herrarna svårt att hålla fokus och svävar ut i proggiga sidospår eller trötta bluesrockriff. Det känns inte helt genomarbetat, utan hade nog behövt bearbetas lite till och gärna med en bättre produktion.
