Amerikaniseringen är lika uppenbar på gästlistan som i soundet, vilket är ett lika naturligt som självklart drag för en europé som precis fått in ena foten i rapvärldens kommersiella mecka. Men utöver den underhållande trashtalk-ironiseringen på Crime Riddim och det klassiskt repetitiva Pharrell-beatet på Numbers bidrar inte det stora landet i väst så värst mycket till Skeptas produkt. Istället är det, precis som tidigare, kombinationen av den rungande, lågt slående basen och den i övrigt minimalistiska ljudbilden som är musikens mest tilltalande drag.
Skivbolag:
Artist:
