Sasami släppte sitt första album 2019, en introspektiv samling indierock som det finns få spår kvar av i hennes nya projekt. Squeeze är hennes andra album, men alltså redan ett totalt avbrott mot allt hon byggt upp.
Hon beskriver det själv som en opera eller orkestral resa genom känslospektrat, och hon hinner besöka minst lika många genrer som sinnestillstånd. Projektet är tillägnad marginaliserade personer och Sasami vill erbjuda en slags katharsis från våld och förtryck.
Influenserna som listas är System of a Down, Sheryl Crow, Fleetwood Mac och Bach, så du som aldrig blivit tillfredsställd av det ena eller andra kanske uppskattar denna emotionella storm. Kombinationerna är ju så konstiga att de funkar, men inte utan att den röda tråden tappas.
Mer än inte känns det som att konstant byta mellan två olika album, tur då att de flesta låtarna ändå är så övertygande i sig själva. Jag som föredrar 70-tals rocken, som Sasami också kommer ifrån och bottnar bäst i, känner mig ofta störd i lyssningen. På tidlösa Make It Right är det som bäst, Haim och Stevie Nicks samtidigt.
Sasami är helt klart ett namn att hålla koll på för sina unika visioner och egensinniga musikaliska ton, men kanske mer för framtida verk än just detta.
