Göteborgsbandet Pale Honey har släppt sin tredje skiva Some Time, Alone. Det är råare och mer intensivt än något de tidigare gjort. Soundet är oftast intimt och lågmält, men bakom det döljer sig en åtstramad frustration som kan anas i låtarna, men som sällan släpps fri. Det skapar en drivande spänning i musiken, och när vissa så småningom låtar ökar i intensitet blir det mycket effektivt. Det handlar om att vara trött på folk, det är argt, mörkt och smutsigt.
Men min favoritlåt, 3 AM, sticker ut som enda balladen på skivan. Jag är visserligen inte förvånad över det eftersom jag alltid faller hjälplöst för indieballader: typ Radioheads Motion Picture Soundtrack, Sharon Van Ettens Afraid of Nothing eller Mitskis Two Slow Dancers. 3 AM platsar verkligen bland dessa andra låtar, och kommer utan tvekan hamna på min spellista för deppiga höstkvällar. Resten av albumet hamnar på ilskelistan.
