Amerikanska indiepoparna Muna debuterade 2016 och det de har släppt sedan dess kan bäst beskrivas som outnyttjad potential. Visst har de släppt ett par slagkraftiga hits, men det har inte riktigt landat rätt. Förrän nu.
Förra veckan kom deras andra album. Att det är självbetitlat är verkligen förståeligt eftersom de äntligen har hittat hem i sitt sound efter sex år tillsammans. Albumet släpps på Phoebe Bridgers skivbolag Saddest Factory Records, det efter att de blivit sparkade från sitt större bolag under pandemin.
Om de tidigare blivit hämmade i sitt musikskapande på det förra bolaget vet jag inte, men det låter så. Det nya albumet låter nämligen som en euforisk fullträff, den typen av album som blir en del av popens kanon och vägledare för framtida artister. Det är inte bara självsäkert och frigörande både i text och musik, det är också melodiskt fyndigt och produktionsmässigt sitter det som en smäck.
Ljudbilderna är inbjudande, medryckande och somriga men samtidigt experimentella när de vandrar in på den mer alternativa popens territorium. Stundtals hämtar de inspiration från 90-talets veva-ned-bilfönstren-pop. Det är brett samtidigt som det aldrig blir förutsägbart. Låtarnas refränger sitter efter en lyssning utan att bli repetitiva, ett oerhört svårt uppdrag som inte många låtskrivare kan uppnå.
Soundet är mer utpräglat, tack vare mer målande och genomtänkt arrangemang och produktion, men ändå inte smalt. Med sin kombination av slagkraftig pop, countryinfluenser och metalliska produktionsinslag låter musiken som att den skulle kunna vara skriven av Robyn, Charli XCX och Shania Twain. Samtidigt som det är hitfokuserat erbjuder albumet några mer eftertänksamma stunder, vilket skapar en snygg balans. Mentorn Phoebe Bridgers influens märks tydligt av.
När man tagit sig igenom albumet är det bara att konstatera att det är ett av årets bästa popalbum som kommer ta gruppen från indiescenen till en mer internationell sådan. Det är med andra ord obligatorisk lyssning i sommar. Singlarna Silk Chiffon, Kind Of Girl och Anything But Me är redan moderna klassiker. Muna kommer inte bara charma alla popälskare utan också alla kräsna.
