I intervjuer med de tyska ljudkonstnärerna i Mouse on Mars återkommer de alltid till ett ämne. Slumpen. Musik ska inte följa några ramar, inte bygga på en återkommande hook. Återkommer ljuden alls ska de ständigt förändras under låtens gång, dyka upp eller låta bli, när man minst anar det. I engelska Sleazenation så förklarar gruppens ena halva, Jan St Werner upphetsat hur ljudet av rinnande vatten inte följer någon form. Det rinner utan mönster, upprepning eller regelbundenhet! Som med våra breakbeats! tillägger han entusiastiskt. Hans kompanjon Andi Toma avbryter häftigt och hävdar bestämt att vatten minsann visst följer ett mönster - det rör sig till och med inom ramarna för fyrtakt! Sådär håller de på - och förmodligen med eller utan reporter i närheten.
På sätt och vis är [I]Idiology[/I] mer lättsmält än deras tidigare skivor. Piano, stråkar, blås och till och med trummisen Dodo Nkishi på sång här och var, ger mer plats åt människan bland alla maskiner. Men de vrider fortfarande knapparna ur sina gängor ganska ofta - och det är faktiskt knapparna de behärskar bäst. Medan stråkarrangemangen lätt blir överdramatiska och proggiga så åstadkommer de ljuva lager av toner via mjukvara. På skivans ungefär hälften långsamma låtar kommer dessa lager till sin rätt och det låter spännande, vackert och - regelbundet eller ej - harmoniskt.
Men de skulle fortfarande vinna på lite mindre analys. För när slumpen blir uträknad upphör den att vara slump. Den blir intellektuell snarare än överraskande och mer teoretisk än svängig. Eller så här: det låter som sunkig adrenalinstinn techno när de lämnar kranen på vidöppen och fokuserar för mycket på sina breakbeats.
Skivbolag:
Artist:
