Till skillnad från Rusiak som alltid kommer att ha kredd från Sherlock-tiden eller Petter som med imponerande känsla lyckats ta ett nytt grepp om sin musik, har Mange Schmidt just ingenting. Där är han sannerligen ensam bland vänner. Han rappar fortfarande som att han artikulerar för hörselskadade. Beatsen är futtiga, rimmen förutsägbara, flowet en evighetsloop av copy paste – betoningarna läggs exakt som föregående bar. Tematiken är ointressant, det saknas innovation och han misslyckas konsekvent med att få musiken relevant. Skryt om hur han och hans kompisar är bäst faller, i samma sekund som det uttalats, på sin egen orimlighet.
Skivbolag:
Artist:
