De hymlar inte om de pragmatiska orsakerna att satsa på folkkära visor på sitt gemensamma projekt.
Hur skulle man annars kunna försörja sig i en musikbransch där annars bara dansbandsmusik återstår för folk i deras ålder, resonerar paret och väljer pärlor av Taube, Bellman, Birger Sjöberg och Dan Andersson. Det första som imponerar är hur väl deras egna tonsättningar av Boye, Dagerman och Ferlin smälter in i miljön, och det andra är hur väl Basse Wickmans underskattade popröst och Magnus Lindbergs avsevärt skrovligare stämma fungerar intill varandra. Men det mest imponerande är hur de konsekvent klär visorna i klockrena The Byrds-arrangemang med jinglande och janglande Rickenbacker-toner på en botten av stabil folkpop med jordig orgel. Det är det som gör att man knappt kan ge sig till tåls i väntan på den andravolym som skivtiteln öppnar för.
Skivbolag:
Artist:
