Det är med känslorna på utsidan som YouTube-sensationen Madison Beer levererar sitt andra album Silence Between Songs. 24-åringen gjorde sig som tonåring ett namn på plattformen där hon sjöng covers och har sedan dess gått till att bli en riktigt spännande artist på pophimlen. Nu är det två år sedan debuten med hyllade Life Support och som uppföljare faller tyvärr Silence Between Songs något mellan stolarna.
Beer har trots sin unga ålder och fåtal släpp lyckat skaffa sig ett häftigt signatursound. Drömsk synt-psykadelisk-folkpop som rör sig någonstans bland Eilish, Del Rey och Tame Impala. Soundet är mycket likt det på debuten, men den här gången har Beer valt att hålla ner tempot något mer. Plattan är fylld av teatraliska ballader och mid-tempo låtar som hypnotiserande Envy the Leaves och virala Reckless. De är effektfulla till en början. Men efter fjärde-femte låten blir plattan något sömnig och förutsägbar.
Beers röst är silkeslen och vackert skör. Stundvis förs tankarna till de klassiska Disneyrösterna (tänk Snövit). Ofta är detta till hennes fördel då det hjälper att förmedla budskapet samt smärtan i hennes texter. Men på vissa låtar som King of Everything där produktionen är storskalig dränks den något och Beer försvinner. Det finns återkommande ett visst skav mellan sången och produktionen på plattan. Var för sig är båda komponenterna klockrena, men sammanförda låter det inte alltid helt rätt.
Silence Between Songs saknar det experimentella och dynamiska artisteriet som debutalbumet bjöd på. Det är konceptuellt ett snyggt album som har både bra produktioner och vacker sång men det saknar gnistan. Ibland tänder det till som på suveräna singeln Home to Another One. En närmare perfekt poplåt som blandar alla element som gör Madison Beer unik och som borde ta henne till toppen av listorna. Dessvärre är det en av få riktiga fullpoängare och resterande låtar lämnar lyssnare med en lätt axelryckning.
