Madison Beer upptäcktes redan 2013 när Justin Bieber delade ett youtubeklipp där sångaren sjön in en cover på Etta James At Last. Det tog inte långt innan Beer fick släppa en debutsingel, men sångarens karriär blev inte lika spikrak som Biebers. Istället har hon verkat lite i utkanten och inte lyckats släppa något ordentligt album förr än nu.
Beer har en tydlig vision på Life Support – att bli tagen seriöst. Låtarna kommer med en slags tyngd och eftertanke som signalerar att det här inte är något havsverk, utan bäddar för det stora genombrottet som etablerad och respekterad artist både brett och bland kritiker. Sångarens sound ligger någonstans mellan pop och RnB, i samma genre som exempelvis Ariana Grande verkar och briljerar. Stundtals verkar Beer även ha haft Lana Del Rey som riktmärke, speciellt på Stained Glass där sångaren viskar fram låtens rader över pampiga stråkar. Men visionen stannar också där. Det är uppenbart att Beer vill verka i samma anda som Grande och Del Rey, men albumet saknar en egen vision, ett eget sound. Musiken är utstuderad, för att verka vara något det kanske egentligen inte riktigt är.
