Jag blir inte riktig klok på Kvelertak. Att öppna med en black metal-dänga av kargt norsk snitt i Dendrofil for Yggdrasil och sedan övergå till en gapig kollision mellan Thin Lizzy och Survivor i 1985 är en tajta kurva. Generellt sett är det ett mer nyanserat norskt band som dragit ner tempot, men den psykedeliska mixen hamnar som vanligt i ett slags metalliskt Turbonegro-land. Stabilt, men samtidigt en besvikelse. Vi vet nu att Kvelertak har både ett mörker och melodiskt rockdriv som kan utforskas djupare, men i detta hybridformat blir aldrig upplevelsen komplett. Jag sitter väntar på att något mer ska hända. Var det här allt?
Skivbolag:
Artist:
