Archy Marshall, även känd som King Krule, är aktuell med sitt fjärde album Space Heavy – en stämningsfull odyssé med vackra ljudpaletter och melodier.
Britten har gjort ett namn för sig själv med sitt mörka och tungsinta sound. Det var så sent som 2020 han släppte plattan Man Alive! med en ljudbild som tar inspiration från jazz och konstrock, men likt vilket annat King Krule-verk som helst, så är det svårt att placera hans musik inom en specifik genre.
Space Heavy kom till liv genom Archys resor mellan Liverpool och London. Han utforskar idén om utrymmet mellan färderna och alla tunga tankar som uppstår under tiden. Trots det abstrakta konceptet lyckas artisten cementera det på ett makalöst sätt. Som lyssnare vävs jag in i universums oförutsägbara natur som speglar förlust och kärlek.
King Krule balanserar det stämningsfulla och melankoliska på låtar som Flimsier, Seaforth och Seagirl. Samtidigt förmedlas en hårdare känsla på spår som Hamburgerphobia eller Pink Shell. Han bjuder även på en distinkt instrumentation med allt ifrån varma gitarriff, tunga saxofoner, vackra stråkar och melodier som känns både psykedeliska och nostalgiska.
Archy utforskar sina tankar och idéer på ett sagolikt sätt. Ilska och negativa känslor behöver släppas fram i utrymmet, för om de aldrig får ta plats kan han heller aldrig växa och njuta av livets bättre stunder. Det kanske känns deppigt, men det är samtidigt frigörande.
King Krule lyckas alltid överträffa sig själv, och hans senaste album befäster det påståendet ytterligare. Till en början behövde jag lyssna igenom Space Heavy några gånger för att få grepp om vad som händer i musiken, det är liksom alltid något som döljer sig, men efter två till tre spelningar började pusselbitarna falla på plats och nu har jag svårt att lämna den smakrika och atmosfäriska värld som avbildas.
