Så var det då fastslaget en gång för alla: Kent är inte längre ett gitarrband. På Röd gräver de sig ännu djupare ner i depechska synthmattor, samplingar och stämningar än på föregångaren Tillbaka till Samtiden, och de gör det på ett förvånansvärt klädsamt vis. Visst finns här ett par tradiga låtar. Visst är Jocke Bergs röst ibland mer än lovligt tjatig, och visst är texterna bitvis mer trötta än tänkvärda. Men på det stora hela är Röd en osedvanligt vacker skiva - tung, karg och kylig. Låtarna är mer svårtillgängliga, melodierna mindre slående. Och tänk. Det var precis det som behövdes för att Kent skulle kännas intressanta igen.
Skivbolag:
Artist:
