Joel Alme - Flyktligan

Sara Berg 00:00 11 Mar 2015

Jag befinner mig i Göteborg när jag lyssnar på den här skivan, en självutlämnande skildring av en tonårstid präglad av missbruk, sorger och förluster, om att bli vuxen och få barn själv. Det var här Joel Alme bodde under sin uppväxt, vilket får texterna att kännas lite extra nära. För det är en närgången skiva, i synnerhet i låtar som melankoliska Våran sort, om att vara barn till alkoholiserade föräldrar men ändå ha något slags hopp och en vilja att förändra och förändras. Det är även en av de låtar som musikaliskt ligger längst från Håkan Hellström (oundviklig parallell pga dialekt och svenska, självupplevda texter), Ulf Lundell (den lätt högtravande tonen) och Bruce Springsteen (förstasingeln Backa tiden har tydliga likheter med hans Jungleland). Och det är väl det som stör mig, inte för att man inte får influeras av andra, utan mest för att jag inte är särskilt förtjust i nämnda artister. Som textförfattare däremot har Joel Alme skapat någonting både välgjort och viktigt. 

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner