Rapparen Jelassi är aktuell med sin fullängdsdebut Dom har bara gett mig ett namn. Det tog henne två år av hårt arbete att sammanställa verket, något som nu resulterat i en spännande och känslosam resa genom maskrosbarnets tuffaste stunder.
Jag har lyssnat igenom plattan flera gånger och under vissa stunder har det varit svårt att inte fälla en tår eller två. Albumets starka teman kring en kämpig barndom som skildrar förlust, vemod och trauman är både hjärtskärande och fängslande på samma gång. Trots demoner och mörker som hemsöker henne lyckas rapparen bryta sig fri från allt ont.
Producenten Nisj står för mästerliga hiphop-beats och fräcka trummor som matchar låttexterna på ett raffinerat sätt. Det är något enstaka spår som känns lite halvbra, exempelvis Landet ingenting som inte passar in med skivans stämningsfulla ljudbild, men det går att se förbi.
Det är ett vackert konceptalbum som behandlar något många kan känna igen sig i, här ska ingen ta på sig skulden för vad någon annan har gjort.
På Maskrosbarn (de nt ba ja), är bränderna metaforen för en förbannelse som går i arv, från en generation till en annan. Flammorna är svåra att släcka, men Jelassi ger inte upp. Trots att det svider och påverkar henne är hon stark nog att röra sig framåt.
Det är svårt att välja en favorit på albumet, nästan alla låtar känns minnesvärda och utmärkande på sitt sätt. Oavsett om det handlar om förlusten av en nära vän, blod på hallmattan eller att uppskatta det man har, balanserar hon glädje och seriositet med jämna mellanrum.
På Dom har bara gett mig ett namn skapar Jelassi något som går bortom musiken, det är en fristad där maskrosbarnet aldrig behöver känna sig ensamt.
