En jämförelse mellan Japandroids och Sveriges egen trummor+gitarr-duo Johnossi verkar förstås inte särskilt långsökt. I en sådan förlorar Japandroids i vartenda moment, från det fåniga 90-talsbandnamnet till låtarnas bärighet och hitpotential, och allting däremellan. Måhända är Japandroids mer dogmatrogna än vad Johnossi tillåtit sig på senare år, och i den mån de släpper in ytterligare instrument hanterar de dem själva. Det är kanske orsaken till att synthar och stråkmaskiner bara genererar mer av samma standardfläskiga rawk.
För när Japandroids vill göra gällande att de är sprungna ur punk är det en sanning som kräver lite nyansering. Deras punk är av den amerikanska steroidsorten där väl avvägda powerackord matchas mot fotbollsläktarskrål från musikhögskolestudenter för maximal stadiumsäljbarhet. Först någonstans mot slutet hittar de bort det mest slentrianrockiga i Arc of Bar, men det är alldeles för sent och alldeles för sällan.
