Att påstå att Imperial State Electrics tredje album skulle vara en av Nicke Anderssons bästa skivor någonsin känns förstås vågat, med tanke på den katalog han hunnit bygga upp med bland andra Entombed, The Hellacopters och The Solution under åren. Men det måste ändå sägas, och en väsentlig orsak till det är att det är en skiva fylld av musik som säger emot albumtiteln.
Reptile Brain Music signalerar instinkt snarare än intellekt, men den här skivans tolv låtar är allihop påfallande smarta. Det är stundtals stenhårt, javisst, men snarare än dumkonfrontativ och aggressivt gåpåig är Imperial State Electrics rock’n’roll full av snygga harmonier och finessrika attraktiva arrangemang. "Popigt" skulle man kunna kalla det om det inte riskerade att tas emot som en invändning av renläriga rockers, men om man menar på samma sätt som hos band som Blue Öyster Cult, Thin Lizzy och Cheap Trick är det förhoppningsvis inte lika provocerande. Torra stompiga glamrocktrummor i More Than Enough Of Your Love bidrar till The Sweet-associationer, och givetvis går även Kiss inflytande att spåra, särskilt i långsammare Dead Things. När bandets basist Dolf de Borst, också i The Datsuns, tar över leadsången i titellåten påminner det om hur Alice Cooper kunde låta under sitt orättvist bespottade tidiga 80-tal.
Men låt dig inte för den skull luras att tro att Reptile Brain Music är ett skiva full av rocktravestier. Inte alls. Nicke Andersson är en för stark låtskrivare för att fastna i sådant, och med ett gediget band har han gjort ett distinkt tidlös rock’n’roll precis så bra som man inte vågade hoppas att den längre kunde göras.
