Dubbelrecension med Casablanca – Apocalypse Youth
Inom loppet av bara några dagar släpper två av Sveriges mesta rock’n’roll-arketyper skivor med sina nya konstellationer. I Casablancas fall är det flera års uppladdning som till slut får sitt utlopp, när Space Age Baby Jane-Anders Ljung tillsammans med bland andra den forne AIK-mittfältaren Mats Rubarth och Sahara Hotnights-Jossan tar sig an hår(d)rock som den lät på det sena 80-talet. Det hade kunnat bli skrattretande när de använder en komplett uppsättning rock’n’roll-klyschor och –poser, men här finns tillräckligt mycket hård entusiasm för att till slut bryta ned invändningarna.
Nicke Andersson har redan hunnit ett par turer med sina Imperial State Electric, och det märks i bredd och nyanser. Med auktoritet nog att inte ständigt behöva inta rock-poserna bedriver han med Pop War krigföring snarare genom pop än mot pop. Enough to Break Your Heart med ett flera minuter långt storslaget stråkparti ger sig ut i ELO-land, och Can’t Seem to Shake It Off My Mind är inte skivans enda exempel på strålande hård 70-talspop i den anda som Alice Cooper och framför allt Phil Lynott excellerade i.
Den här sortens rock’n’roll brukar beskrivas som korkad både av tillskyndare och antagonister. Casablanca gör allt för att bekräfta den fördomen, medan Imperial State Electric säger emot å det bestämdaste. Båda har sina poänger.
