Iiris Viljanen är aktuell med Den lilla havsfrun, och jag vill börja med att pausa den här texten redan här för att påpeka hur gulligt ordet “havsfru” är. Mycket rimligare än sjöjungfru.
Sedan hennes debut för drygt fyra år har Viljanen gjort musikaliska stordåd och hyllats av svenska såväl som finska kritiker. Hennes finurlighet, stil och textförfattande har tidigare beskrivits som ett eget universum där kattbegravningar får samsas med andra vardagsbetraktelser i sångerna.
På nya skivan tar Iiris Viljanen ett modigt kliv ut i musikens abyss. Istället för finlandssvensk indiepop som påminner om Vasas flora och fauna och avslöjar Viljanens tidigare medlemskap i bandet, höra vi en genreöverskridande bredd. Skivans första singel Landsort, är en episk historia som utspelar sig långt ut i Stockholms skärgård. Men låten är nåt helt annat än gamla sjömansvisor - utan istället en raplåt full av rytmik och sväng. Det är precis så märkligt som det verkar vara, och otroligt medryckande. Viljanen berättar gripande små historier genom hela Den lilla havsfrun och alla skulle må bra av hennes knasiga universum.
