Hurula börjar bli en institution här i Sverige. Nu aktuell med femte albumet Ingen är kär i år och andra sånger. Titeln fångar albumet rätt bra: det här är andra, fler sånger av Hurula. Man vet vad man får med andra ord. Samma gamla vanliga! Tryggt, bra, vackert, sorgligt. Ni vet, typiskt Hurula. Inget nytt.
Möjligen skulle man kunna argumentera för att albumet är något mer smutsigt, garagerockigt och att det på så vis skulle låta nytt. Gör man det så har man visserligen rätt, men samtidigt har man missat poängen: Hurulas musik är melodisk, och melodierna här är återanvända från tidigare verk. Inte medvetet, utan snarare som ett skev kopia, bara lite tråkigare och sämre. Mindre catchy och mer intetsägande.
Det är ett problem för mig som recensent, men inte nödvändigtvis för andra lyssnare. För det är ju inte dåligt, bara same-same. Jag måste påpeka att det inte finns något nytt, men jag kan samtidigt njuta av lyssningen, för Hurula gör ju det han är bäst på! Det är bara det att jag hört det förr, många gånger…
