"Har du börjat köpa ambientplattor?", frågade en bekant när hanhörde inledningsspåret på primalrockarna Melvins senaste alster. "Nej", sajag och tryckte fram till spår två där veterantrions karaktäristiskaurbergssväng och lagom enerverande skrivmaskins-knatter fick frågestundenatt upphöra. Den låten, Mombus Hibachi, hade till och med platsat påHoudini, Melvins mästerverk och rent generellt en av metallvärldens allrabästa plattor. Men förutom ovanstående glädjeämne är Honky mest ettuppgivet morsning och goodbye. Endast en handfull mindre partier avråmanlig, muskelstinn melvinism finns att glädjas åt bland de resterandeåtta låtarna. Merparten av plattan väger istället över åt en heltomotiverad och misslyckad experimentexcess. Påpekas bör även att deambienta tonerna fortsättningsvis lyser med sin frånvaro.
Alla med tendenstill bevandring i Melvins magiska musikvärld vet att utdragna,fragmentariska och erbarmeligt tråkiga ljudexcesser är synonymt med bandetnär de kallar sig Snivlem. Därför köper man inte en platta med Snivlem.Melvins däremot, har på sina plattor oftast visat upp en frekvent förekomstav släpigt hårdsväng. houdini var bandets debut på stora warner 1993,åtföljt av stoner witch och stag, innan bolaget tröttnade på uteblivnaframgångar och sparkade dem. numera får de förmodligen maximalt gehör försina alternativa idéer på det betydligt mindre och oberoende skivbolaget.kul för dem, värdelöst för oss. jag kan inte tänka mig att denna plattangör melvins till idoler i några nya hem. däremot kan jag med säkerhet sägaatt många tidigare fans överger bandet när de hör honky - med all rätt.insikten över deras kraftiga ovilja att spela den musik de behärskar bästsmärtar. tycker man dessutom att melvins i sina grymmaste, släpigaste ochallra mest nedstämda stunder tillhör ett av metallvärldens mest spännandeband, då är det som ni förstår ingen karneval.
Skivbolag:
Artist:
